SÅNGTEKNISKA ÖVNINGAR

GLAJ-GLEJ

Syfte: Att få tungmuskulaturen och käkmuskulaturen att jobba med fri rörelseförmåga.

Aktivitet: Tungan kommer att utföra många varierande rörelser både i den bakre och främre delen av tungan. GLAJ blir följande mönster: G-bakre delen av tungan upp. L-främre delen av tungan bakom övre tandraden. A- tungan långt fram och flack (vill gärna åka bak). J- tungans bakre del i hög båge.

Käken är frisläppt och tuggar med i rörelse som en buktalardocka. Om sångaren inte har den friheten kan det hjälpa att antingen massera vid tuggmuskulaturen mellan över- och underkäke och/eller massera strax ovanför tinningen där överkäkens muskler sitter. Sångmönstret som används är 1-3-2-4-3-5-4-6-5-3-4-2-1 som skala, men en vanlig kvintskala går naturligtvis också bra.

Resultat:Att tungan och käkens muskler rör sig friare och att sångaren blir medveten om tungans rörelsemönster för de olika vokal och konsonantljud som görs. Tillsammans med massagen kan det här göra underverk i ett ansatsrör med spänningar.
GLA-KA-DA eller GLA-KI-DA (från Jeanie LoVetri)

Syfte: Att få tungmuskulaturen och käkmuskulaturen att jobba med fri rörelseförmåga.

Aktivitet:Tungan kommer att utföra många varierande rörelser både i den bakre och främre delen av tungan. Den här övningen tränar även sångarens förmåga att uppleva skillnaden mellan ett G-ljud (med ton) och ett K-ljud (med luft). Fokus kan också ligga på att undvika att tappa kompression på luften efter K-ljudet vilket kan orsaka att det efterföljande vokalljudet blir luftigare varpå sångaren börjar trycka på med kraft för att hitta sin kompression igen. För att säkerställa att det inte sker så läggs fokus på att hitta en tät slutning av vokalen direkt efter konsonanten. Att låta stämbanden fortsätta att vara tryckregulator med så lite luft som är nödvändigt för tonens varande, inte så mycket som sångaren kan pusha på. En balansgång väl värd att öva på! Låt käken tugga STORT!

GLA-KA-DA blir följande mönster: G-bakre delen av tungan upp med tonande ljud. L-främre delen av tungan bakom övre tandraden. A- tungan långt fram och flack (vill gärna åka bak. K-bakre delen av tungan upp utan tonande ljud (som G).

Resultat:En kraftigt förbättrad frihet i koordination mellan tunga och käke.
GOOG (från Jeanie LoVetri och Matt Edwards)

Syfte: Att frigöra spänningar i bakre munhåla/ansatsrör kopplad till ofördelaktigt engagemang i bakre tungmuskulaturen. (Hyoglossus och Stylohyoid)

Aktivitet: Mjukt runt formade läppar för ett öppet O-vokalljud. Tungan jobbar i en lyftande rörelse för G-ljudet, sedan lägger sig tungspetsen mitt på nedre främre tandraden med en lätt rullning, ca en halvcentimeter av tungans övre del slickar den övre delen av insidan av NEDRE framtänderna. 1-2-3-4-5-4-3-2-1 i sångarens första oktav på Goo-goo-goo-osv. Andas in normalt. Tippa huvudet bakåt, sträck ut tungan långt och sucka ljudligt. En sak i taget med fokus på att observera halsstretch, tungstretch och vidgandet i ansatsröret vid sucken. För tillbaka huvudet till en normal framåtriktad sångposition och ta övningen ett halvt tonsteg högre. Upprepa långsamt och metodiskt över registerskiften. O-vokalen ska upplevas som en långt framplacerad vokal, med rymd bakom tungan.

Resultat:En tydlig avspänning i tungmuskulaturen som gynnar en fri och flödig ton av både klassisk, pop och beltig kvalitet. Inte genre-specifik.
THAT'S MINE

Syfte: Att koppla talets funktion till en smidig beltkvalitet från ljust till mörkt.

Aktivitet:Slå an en kvint på pianot, i talläge. För kvinnor kan det vara lämpligt att börja vid F4-Bb3 (ettstrukna oktaven). På ett kvinthopp 5-1 först säga med irriterad tonkvalitet – That's Mine- som en tonåring säger med irriterad ton till ett småsyskon som försöker ta något. Brett och amerikanskt med en ljust gnällig kvalitet i bröstregister. Sedan upprepa samma sak fast som en sjungen fras. Viktigt att det talade tonläget och det sjungna tonläget är på samma utgångston OCH att både det sjungna och det talade har den gnälliga kvaliteten. Passa så att ansiktsmusklerna inte engagerar sig i tonskapandet här. Tonkvaliten ska styras av stämbanden, UNDVIK en rynkad panna eller sammandragna ögonbryn. Det finns en känsla av gnälligt rop i den ”talade tonen”. Påminn sångaren om att tala/ropa först. Volym är på irritations-nivå dvs mf. Undvik att göra det starkare, vi strävar efter elastiska tjockare stämband som inte sluter hårdare än nödvändigt. Volymen ligger i akustiken! Påminn om att behålla det akustiska rummet för det gnälliga ropet. När ljudet förändras till en huvudregisterdominant ton och klangkvalitet vänder vi övningen och går tillbaka nedåt för att avsluta övningen med framgång där rop/tal/akustik och sång är liknande.

Resultat:Att beltkvaliteten kopplas till talkvalitetens klangrum. Den här övningen passar ALLA röster oavsett klangideal för sången. Att hitta elastiken i vokalismuskelns engagemang ger en stabilitet även hos klassiska sångare. Allt eftersom tekniken förbättras blir även den sjungna belten starkare och behåller sin smidighet. En belt är företrädesvis LJUS i sin karaktär- ljus och gnällig- om den sätts i relation till ett mer klassiskt sångljud som har mer DJUP (fylligt mörker). Svenska vokaler är svåra att belta på, de har en mörkare klangkvalitet, dvs mer djup än de amerikanska vokalernas klangkvalitet. När en oerfaren sångare* försöker hitta sin belt så vill de gärna trycka på och då blir det tungt och oelastiskt. (*Kan även vara en klassiskt skolad sångare som är oerfaren att göra just det ljudet.) Först hittar vi det elastiskt gnälliga ljusa ljudet, sedan ger vi tonen fyllighet genom en akustisk justering där varje sångare får leta efter sitt mest balanserade ljud. Lång slutarfas på stämbanden KRÄVER minimalt med luftflöde. Det är stämbanden som ska reglera behovet av luftgenomströmning, inte bukmusklernas förmåga att trycka på.
HEY TAXI

Syfte: Att koppla talets funktion till en smidig beltkvalitet från mörkt till ljust.

Aktivitet:Slå an en kvint på pianot, i talläge. För kvinnor kan det vara lämpligt att börja vid A3-E4 (ettstrukna oktaven). På ett kvinthopp 1-5-1 först ropa på en taxi (i New York) – Brett och amerikanskt med en ljust gnällig kvalitet i bröstregister. Sedan upprepa samma sak fast som en sjungen fras. Viktigt att det talade tonläget och det sjungna tonläget är på samma utgångston OCH att både det sjungna och det talade har den gnälliga kvaliteten. Passa så att ansiktsmusklerna inte engagerar sig i tonskapandet här. Tonkvaliten ska styras av stämbanden, UNDVIK en rynkad panna eller sammandragna ögonbryn. Det finns en känsla av uppmanande rop i den ”talade tonen”. Påminn sångaren om att tala/ropa först. Volym är på mf. Undvik att göra det starkare, vi strävar efter elastiska tjockare stämband som inte sluter hårdare än nödvändigt. Volymen ligger i akustiken! Påminn om att behålla det akustiska rummet för det uppmanande ropet. När ljudet förändras till en huvudregisterdominant ton och klangkvalitet vänder vi övningen och går tillbaka nedåt för att avsluta övningen med framgång där rop/tal/akustik och sång är liknande.

Resultat:Att beltkvaliteten kopplas till talkvalitetens klangrum. Den här övningen passar ALLA röster oavsett klangideal för sången. Att hitta elastiken i vokalismuskelns engagemang ger en stabilitet även hos klassiska sångare. Allt eftersom tekniken förbättras blir även den sjungna belten starkare och behåller sin smidighet. En belt är företrädesvis LJUS i sin karaktär- ljus och gnällig- om den sätts i relation till ett mer klassiskt sångljud som har mer DJUP (fylligt mörker). Lång slutarfas på stämbanden KRÄVER minimalt med luftflöde. Det är stämbanden som ska reglera behovet av luftgenomströmning, inte bukmusklernas förmåga att trycka på.
WOW-YEAH

Syfte: Att hitta olika tyngd på beltkvaliteten.

Aktivitet: Forma ett amerikanskt dubbel-v-ljud oa. Se till att tungan är långt fram i munhålan och tippen på tungan glider ned från mitten av nedre framtänderna (o) till ”gropen” på -aa samt tillbaka upp på -oa. På YEAH är tungan mjuk och bred- fyller ut hålrummet efter nedre tandradens form. Börja vid A3. 1-3-2-1 Wow är på 1- YEAH är på 3-2-1. Wow-ljudet känns till en början djupt i bröstkorgen, finns en stabil vibration som kan upplevas de tre första upprepningarna, (A3, Bb3 och B3 för kvinnor) sedan brukar vibrationsupplevelsen försvinna, för män behålls vibrationskvaliteten i bröstkorgen nästan hela övningen). YEAH har ett tydligt lyft i kindmuskulaturen under ögonen och tänderna visas. Den ljudkvaliteten ska vara ljusare än Wow-ljudet. Tänk ”superamerikanskt”. För er som använder ordet TWANG så är det en främre twang-kvalitet som eftersträvas. Behåll känslan av att det finns något rockigt i tonkvaliteten. Locka sångaren till att ha en attityd av kaxighet, självsäkert med lite aktivitet i kroppen. Lek Hårdrockare med aktiva armar i rörelse och antingen en knuten näve eller rocktecknet med knuten näve och pekfinger-lillfinger öppna. Det hjälper engagemanget i kroppen att leka med övningen så att lufttryck/flöde hålls balanserat. Ta övningen så långt som akustiken behålls. När tonkvaliteten övergår till något mer huvudregisterdominant ljud, vänd tillbaka ned och avsluta övningen med att hitta tillbaka till det rockiga ljudet.

Resultat:Att på ett lekfullt sätt hitta skillnaden mellan låga belttoner och höga belttoner. Vi strävar efter så lite tryck som möjligt för att hitta balansen. Låga belttoner är mörkare än höga belttoner och genom att byta vokalform från A till Ä så hittar sångaren mer av den akustiska form som krävs för en formantförstärkt beltkvalitet.
WHOOP

Syfte: Att aktivera det större inre klangrummet och skapa möjlighet för tunna elastiska stämband som stretchar enkelt med minsta möjliga tryck. Att hitta ett klassiskt klangrum (huvudklang) och för mansrösten att enkelt flippa över till den manliga falsetten och tillbaka.

Aktivitet:Forma ett amerikanskt dubbel-v-ljud -oa som stannar kvar med en något öppnare o-vokalform och avsluta med ett tydligt ”p” utan att bukmusklerna trycker på. W-ljudet kommer att kännas djupt ned i ansatsröret då struphuvudet sänks. Mjukt rundade läppar. Om sångaren har en tendens att forma o:et för hårt kan det vara till hjälp att lägga ett pekfinger på läpparna som om de ska säga Sch till någon. Då mjuknar läpparna till rätt form och spänning. Låt övningen studsa i mp utan att bukmusklerna puttar på, hellre be om en stilla mage så att sångaren hittar det lilla arbete som kroppen gör av sig själv. Det finns en liten men tydlig aktivitet vid blygdbenet där flankmusklerna och Rectus Abdominismuskeln kopplar samman när W-ljudet skapas. Mer än så behövs inte! Ett vanligt arpeggio 1-3-5-8-5-3-1 som kan förlängas till 1-3-5-8-10-8-5-3-1 för de röster som redan har tillgång till stor smidighet. Uppmuntra det lilla täta ljudet. Instruera att ljudet går rakt upp i ansatsröret och att det tar sig ut genom munnen av egen kraft, annars kommer tonen att få en gläfsande karaktär och klinga mer på a än på oo. Det kan hjälpa att sätta ett pekfinger rakt ned mitt på hjässan för att skapa en kartbild av riktning för vibrationen. Det brukar hjälpa sångaren att låta tonen flyta iväg dit den förstärks bäst, inte där sångaren kan ”styra” den.

Om det finns en stor pilatesboll tillgänglig kan sångaren sitta på den och studsa och göra samma Whoop-ljud. Då får kroppen en bra aktivitet att göra medan rösten lämnas ifred. De muskler som är upptagna med att balansera studsandet runt nacken lägger sig inte i ljudskapandet. Bukmusklerna är fullt upptagna med att balansera på bollen och ben/rumpmuskler är engagerade i studsandet och bjuder därför ett bra motstånd mot alltför högt tryck.

Resultat:En upplevelse av ett tydligt klassiskt klangrum. Slanka, smidiga stämband som villigt sjunger i det ljusa registret utan att tungmuskler bjuder motstånd. Ett bra sätt att hitta det klassiska klangrummet för de som är ovana att sjunga i den akustiken och med de slankare stämbanden.